Efter Walk the Line återvänder James Mangold till musikbiopiken med A Perfect Stranger, en film som utforskar en avgörande period i Bob Dylans karriär. Snarare än att erbjuda ett uttömmande porträtt av artisten fokuserar Mangold på hans tidiga karriär, mellan 1961 och 1965, en period då Dylan, som fortfarande var rotad i folkmusik, gjorde en kontroversiell övergång till elektrisk musik. Timothée Chalamet spelar den unge musikern med slående intensitet, tillsammans medEdward Norton som Pete Seeger och Monica Barbaro som Joan Baez.
Un Parfait Inconnu visas på biograferna från och med den 29 januari 2025.
Synopsis: New York, tidigt 60-tal. I hjärtat av den tidens livliga musik- och kulturscen anländer en gåtfull 19-åring till West Village från sitt hemland Minnesota med en gitarr och en extraordinär talang som för alltid kommer att förändra den amerikanska musiken. Medan han skapar intima relationer på sin väg mot stjärnstatus känner han sig till slut kvävd av folkrörelsen och vägrar att låta sig placeras i ett fack och gör ett kontroversiellt val som kommer att få världsomspännande återverkningar...
Från de allra första scenerna kastar filmen in tittarna i Greenwich Villages liv och rörelse, där en 19-årig Bob Dylan, nyss hemkommen från Minnesota, strövar runt på de rökfyllda kaféerna för att etablera sin stil. Den historiska rekonstruktionen är minutiös, med omsorgsfullt utförda kulisser, trogna kostymer och en uppslukande musikalisk atmosfär. James Mangold lyckas fånga den rebelliska energin hos den tidens ungdomar.
De levande musiksekvenserna ger filmen en sällsynt äkthet. Timothée Chalamet sjunger själv Dylans sånger, ett djärvt grepp som stärker kopplingen mellan skådespelaren och hans karaktär. Filmens klimaktiska scen på Newport Folk Festival 1965, där Dylan chockar publiken genom att elektrifiera sitt ljud, hanteras med påtaglig dramatisk spänning. Inspirerad av boken Dylan Goes Electric! av Elijah Wald, belyser den motsättningen mellan tradition och modernitet och illustrerar ögonblicket då Dylan bröt mot folkmusikens koder för att gå in i en ny musikalisk era.
Att porträttera en så gåtfull artist som Bob Dylan på vita duken är en stor uppgift, men Timothée Chalamet klarar det med bravur. I stället för att imitera sitt ämne fångar han hans väsen, hans svårfångade blick, hans distanserade hållning och hans unika frasering. Han försöker inte göra Dylan mer lättillgänglig utan understryker tvärtom hans mystik och starka oberoende, som vägrar att begränsas av en enda identitet.
Mittemot honom gör Monica Barbaro en imponerande tolkning av Joan Baez. Hennes röst, kroppsspråk och scenkarisma påminner på ett slående sätt om sångerskan. Förhållandet mellan Dylan och Baez hanteras med finess, mellan ömsesidig beundran och oförsonliga skillnader. Deras musikaliska duetter, som filmas live, är bland filmens mest minnesvärda ögonblick.
Edward Norton spelar en nyanserad Pete Seeger, långt ifrån den enkla välvilliga mentorn. Hans karaktär förkroppsligar i sig själv de spänningar som fanns i folkmusikvärlden vid den här tiden, mellan fasthållande vid traditioner och vägran att se musiken utvecklas.
Ur formell synvinkel ägnar James Mangold uppmärksamhet åt varje detalj för att förankra tittaren i denna svunna tid. Kameran växlar mellan närbilder, som fångar karaktärernas intensiva känslor, och långa tagningar, som placerar varje scen i sitt historiska och musikaliska sammanhang. Detta tillvägagångssätt gör att vi kan känna energin i föreställningarna, samtidigt som vi får en verklig inblick i 60-talets Amerika.
Visuellt använder sig filmen av en palett av varma, jordnära färger som påminner om vintagefotografier från den här perioden. Klubbarnas dämpade ljus, de livliga gatorna i Greenwich Village och konsertscenerna som badar i skuggor och kontraster bidrar till att skapa en atmosfär som är både intim och uppslukande.
Ljudarbetet är lika minutiöst, med ett soundtrack som domineras av Bob Dylans ikoniska sånger, framförda live av Timothée Chalamet. Tystnader används på ett intelligent sätt, vilket förstärker den dramatiska spänningen och framhäver karaktärens stunder av reflektion. Under konserterna återskapar mixen stundens intensitet med rå energi, som en hyllning till den unge Dylans scenkraft och hans inverkan på den tidens publik.
Vissa kanske kritiserar filmen för att den bara koncentrerar sig på några få år av Dylans liv och utelämnar andra aspekter av hans arbete och personlighet. Men detta narrativa val gör det möjligt för oss att på djupet utforska denna avgörande period då Dylan gick frånfolkligt hopp till rockrevolutionär. Filmen försöker inte att berätta hela historien, utan att fånga ögonblicket då allt förändrades, då Dylan blev den fria och okontrollerbara artist vi känner idag.
A Perfect Unknown är en djupdykning i en svårfångad konstnärs sinne, en film som hyllar den konstnärliga friheten och modet att förnya sig. James Mangolds film är inte en klassisk framgångssaga, utan ett porträtt av en konstnär i förändring, sliten mellan sitt ursprung och sin önskan att utvecklas. Genom Timothée Chalamets och Monica Barbaros kraftfulla rollprestationer fångar filmen på ett nostalgiskt sätt en viktig epok i amerikansk musik.
Mer än en hyllning påminner Un Parfait Inconnu oss om varför Bob Dylan än idag är en okuvlig och tidlös figur på musikscenen.
Biografpremiärer i januari 2025: Filmer och öppettider nära dig
Ta reda på mer om alla filmer som visas på bio i januari 2025, med tider nära dig. Missa inte en enda biopremiär! [Läs mer]Bio: dramer och thrillers som visas på bio just nu och som kommer snart
Drama är en populär genre bland filmälskare, och det finns gott om filmer som representerar den på biograferna. Om du inte är säker på vad du ska välja för din filmkväll har vi några titlar att rekommendera. Följ guiden! [Läs mer]Bio: Vilken film ska du se idag Söndag 2 februari 2025?
Är du osäker på vilken film du ska se idag? Det är bara bra, eftersom filmscenen fortsätter att växa, och vi har massor av filmer för dig att upptäcka nära dig. [Läs mer]