Nils TaverniersLa Vie devant moi utforskar ett mörkt kapitel i historien: razzian i Vel d'Hiv 1942. Baserad på Tauba Birenbaums gripande vittnesmål skildrar filmen det dagliga livet för en judisk familj som tvingades gömma sig i ett förråd på ett tak i Paris för att undkomma deportation.
I rollistan finns kända personer som Guillaume Gallienne, medlem av La Comédie-Française, och Adeline d'Hermy, tillsammans med den unga Violette Guillon i den centrala rollen som Tauba. Detta gripande och intima historiska drama illustrerar en tonårsflickas mod inför förföljelse, ångest och osäkerhet.
Verket, som berättas genom Taubas ögon, kastar betraktaren in i en tid då krigets mörker samexisterade med handlingar av mod och mänsklighet.
La Vie devant moi visas på biograferna från och med den 26 februari 2025.
Synopsis: År 1942 undkommer Tauba, en energisk tonåring, och hennes föräldrar med nöd och näppe Vel d'Hiv-razzian. Ett par, Dinanceaus, erbjuder sig att tillfälligt gömma dem i ett litet förråd i sin byggnad, under Paris tak, tills saker och ting lugnar ner sig. Det som skulle vara en tillfällig situation drar tyvärr ut på tiden och familjen sjunker in i tystnad och orörlighet. Men Tauba är en kämpe, och ingenting kan hindra henne från att skaka av sig sitt öde.
Nils Taverniers La Vie devant moi är ett gripande historiskt drama baserat på den sanna berättelsen om Tauba Zylbersztejn, en judisk tonåring som gömde sig i Paris under ockupationen. Inspirerad av en sann berättelse som samlats in av Steven Spielbergs Shoah Foundation, blandar filmen historisk noggrannhet med känslomässig kraft och utforskar rädslan, väntan och det tysta motståndet hos dem som överlevde genom att gömma sig i skuggorna. Med en djupt rörande Violette Guillon och en motsatt Guillaume Gallienne i huvudrollerna utmärks denna intensiva berättelse av sin nyktra, uppslukande regi, som fördjupar tittaren i det förtryckande dagliga livet för denna familj som jagades under andra världskriget.
Från de allra första scenerna fängslar La Vie devant moi med sin minutiösa rekonstruktion och påtagliga dramatiska spänning. Sekvensen av Vel d'Hiv-insamlingen, filmad med handkamera, försätter tittaren i paniken och kaoset under jakten, medan familjen Zylbersztejns desperata flykt markerar den första känslomässiga höjdpunkten. Regin föredrar närbilder av karaktärernas ansikten och fångar varje rysning av rädsla, varje blick som utbyts i tystnad.
När de väl har tagit sin tillflykt till Dinanceaus (träffande spelade av Sandrine Bonnaire och Laurent Bateau) övergår ångesten till en tung rutin. Det avsiktligt långsamma tempot accentuerar den oändliga väntan hos dessa instängda människor, där minsta ljud kan vara dödligt. Ljudmixningen spelar en nyckelroll: varje knarrande golv, varje prasslande tyg blir en påminnelse om den allestädes närvarande faran.
Medan Violette Guillon spelar Tauba med anmärkningsvärd precision och pendlar mellan hopp och uppgivenhet, är Guillaume Gallienne förvånansvärt malplacerad. Han är känd för sin komiska tajming, men gör här en djupt rörande insats som en far som förtärs av skuldkänslor. När han ställs inför sin dotters beundran för motståndsrörelsen erkänner han sin maktlöshet:"Vissa människor har styrkan att kämpa... men inte jag."
Denna känsla av moralisk tvetydighet går också igen hos makarna Dinanceau, som fördömer sin egen son som anslöt sig till nazisterna för att skydda de judar som gömde sig i deras hem. Det är en kraftfull scen där mänskligheten ställs inför omöjliga val.
Filmens estetiska tillvägagångssätt förstärker dess känslomässiga inverkan. Färgpaletten, som domineras av dova, mörka toner, förmedlar allvaret i sammanhanget, medan de ljusa tillbakablickarna framkallar en krossad oskuld.Ljuset spelar också en symbolisk roll: halvljuset i gömstället kontrasterar mot de sällsynta glimtarna av hopp, särskilt i en scen där Tauba tittar upp mot stjärnhimlen från taket och drömmer om frihet.
Kamerarörelserna växlar mellan febrigheten i faroscenerna och långsamheten i väntesekvenserna. Begränsade långa tagningar understryker gömställets trånga natur, medan långvariga tystnader ökar ångesten.
Utöver sin dramatiska intensitet ställer Life Before Me en väsentlig fråga: hur fortsätter man att leva efter att ha förlorat allt? Genom Taubas resa undersöker filmen motståndskraft, överföring och minne. Scenen från befrielsen av Paris är långt ifrån euforisk, utan präglas av en bitter iakttagelse:"Vad har de gjort med våra saker? Vad har de gjort med våra liv?"
Med La Vie devant moi levererar Nils Tavernier ett kraftfullt, intimt drama i samma tradition som Au revoir les enfants och Le Journal d'Anne Frank. Det långsamma tempot kan avskräcka vissa tittare, men det återspeglar exakt den förtryckande väntan under dessa år i gömdhet. Det är en gripande film som lämnar ett bestående intryck och som stöds av extremt träffsäkra rollprestationer.
Februari 2025 biografpremiärer: Filmer och tider nära dig
Ta reda på mer om alla filmer som visas på bio i februari 2025, med tider nära dig. Missa inte en enda biopremiär! [Läs mer]
Bio: dramer och thrillers som visas på bio just nu och som kommer snart
Drama är en populär genre bland filmälskare, och det finns gott om filmer som representerar den på biograferna. Om du inte är säker på vad du ska välja för din filmkväll har vi några titlar att rekommendera. Följ guiden! [Läs mer]
Bio: Vilken film ska du se idag Tisdag 18 februari 2025?
Är du osäker på vilken film du ska se idag? Det är bara bra, eftersom filmscenen fortsätter att växa, och vi har massor av filmer för dig att upptäcka nära dig. [Läs mer]
Denna sida kan innehålla AI-assisterade element, mer information här.