Förhastade, otåliga, lite gnälliga: Parisarna har inte förändrats på århundraden. Om vi idag hör dem skandera "Vi tänker inte vänta i hundrasju år!" för att uttrycka sin irritation, har denna fras sina rötter i en lika historisk som dammig episod: byggandet av Notre-Dame de Paris.
Tillbakablick till 1163: den första stenen läggs och katedralen börjar resa sig... långsamt. Mycket långsamt, faktiskt. Det skulle ta nästan två århundraden för byggnaden att nå sin fulla prakt, ett maraton fyllt av fallgropar: arkitektoniska utmaningar, politiska konflikter, ekonomiska problem, byte av byggledare osv. De berömda 107 åren i uttrycket syftar dock på de viktigaste faserna i arbetet som slutfördes 1270, då invånarna redan hade nått vägs ände.
Efter decennier av hammarslag och damm gav parisarnas klagan, som var trötta på denna oändliga byggarbetsplats, upphov till denna skarpa fras: "Vi tänker inte vänta i 107 år!", ett kollektivt rop från hjärtat som har blivit symboliskt förfransk otålighet.
Så parisarna väntade. Under en lång tid. Men låt oss inse det, Notre-Dames prakt är väl värd några århundradens tålamod ... även för dem som har bråttom!
