Palais Bourbon och Hôtel de Lassay byggdes samtidigt, 1722-1728, på mark som hertiginnan av Bourbon hade förvärvat 1720 och som hon hade överlåtit till sin älskare, markisen de Lassay. Fyra arkitekter (Giardini, Lassurance, Jacques Gabriel och Aubert) avlöste varandra i ledningen av arbetet.
Efter hertiginnans död förvärvades palatset av Ludvig XV, som sålde det till prinsen av Condé 1764. Den senare lät Le Carpentier och sedan Bellisard utföra omfattande tillbyggnadsarbeten: hedersgården omgavs av byggnader som sträckte sig västerut ända till Hôtel de Lassay, som hade köpts av markisens arvingar 1768.
År 1791 konfiskerades palatset och förklarades vara "nationens egendom". År 1794 inrymde det den framtida Ecole Polytechnique, innan det 1795 tilldelades Conseil des Cinq-Cents. Under restaurationen ville Prince de Condé ha tillbaka sin egendom. Han återtog Hôtel de Lassay, men tvingades hyra ut Palais, som hade förvandlats till en halvcirkel, till deputeradekammaren "på ett treårigt hyreskontrakt". Staten blev slutgiltig ägare till Palais Bourbon 1827 och till Hôtel de Lassay 1843. Efter att ha förvärvat Palais Bourbon 1827 för att inhysa deputeradekammaren ägnade arkitekten Jules de Joly fem år åt att övervaka de ombyggnader som skulle ge byggnaden dess nuvarande utseende.
