I huvudstaden och i hela regionen Ile-de-France har vi förmånen att ha ett exceptionellt arv, både vad gäller monument och kunskap. I vår nya serie"Les Gardiens du Patrimoine" (Väktarna av vårt arv) tittar vi närmare på de män och kvinnor som dagligen arbetar för att skydda detta arv, väcka det till liv och öka medvetenheten om det, för att se till att det består genom århundradena. Det här är din chans att upptäcka deras passion och ta reda på mer om denna verkliga skatt, både materiell och immateriell.
I detta första avsnitt träffade vi familjen Bouglione och i synnerhet de två bröderna Joseph och Louis-Sampion, med anledning av deras nya show"Spectaculaire", som med enastående passion berättade om sitt liv på Cirque d'Hiver, den sista permanenta cirkusen i huvudstaden, där disciplinen flygande trapets föddes för över 150 år sedan, en verklig stolthet och glädje och en akt som är oskiljaktig från platsen idag.
Joseph Bouglione: Mitt namn är Joseph Bouglione, efter min farfar. Jag är sjätte generationen och konstnärlig ledare för Cirque d'Hiver i Paris. Min roll är att vara konstnärlig ledare för föreställningen och att varje år anställa artisterna till de nya föreställningarna.
Louis Sampion Bouglione: Mitt namn är Louis Sampion Bouglione, jag tar hand om Cirque d 'Hiver-museet, jag ansvarar för familjehistorien och den bild som Cirque d'Hiver representerar, genom programmet, affischerna...
J.B. : Det var min farfar som köpte Cirque d'Hiver 1934 och sedan dess har cirkusen och föreställningen gått i arv från generation till generation.
L.S.B.: Det är mycket komplicerat. Vi har kunnat gå tillbaka så långt som till 1820, då den första Bouglione-tränaren anlände från Italien. Han var en domptör som arbetade på tivolin och kom från Turin. Han korsade gränsen och bosatte sig permanent i Frankrike. Från och med då, från menageri till menageri, byggde han upp en cirkus, större och större, och det var så Bouglione-cirkusen kom till.
L.S.B.: Historien om Cirque d'Hiver är ganska otrolig. En direktör vid namn Louis Dejean, som redan hade en cirkus på Champs-Elysées som hette Cirque d'Été, bestämde sig för att skapa en vintercirkus. Med tillstånd från Duc de Morny, Napoleon III:s halvbror, fick han 1852 tillstånd att bygga Cirque d'Hiver, som då hette Cirque Napoléon.
Cirque d'Hiver de Paris, en av de äldsta cirkusarna i Europa
Cirque d'Hiver ligger nära Filles du Calvaires i Paris 11:e arrondissement och är en historisk plats med neoklassisk arkitektur. Det är en av de äldsta permanenta cirkusarna i Europa och fortsätter att visa upp cirkuskonst till glädje för familjer. [Läs mer]
J.B.: Cirque d'Hiver är med andra ord den flygande trapetsens tempel. Léotard (hans förnamn är Jules) uppfann den flygande trapetsen och utförde det första numret med flygande trapets på Cirque d'Hiver, som var invigningen. Så för de trapetsartister som kommer hit för att uppträda är det en myt, för att uppträda på Cirque d'Hiver i Paris är något otroligt för artister.
Dessutom spelades filmen"Trapèze"(släpptes 1956) med Tony Curtis i huvudrollen in här på Cirque d'Hiver med familjen Bouglione. I filmen var faktiskt många familjemedlemmar statister eller artister. Så när det gäller trapetsartister är det historiskt. En trapetskonstnär måste arbeta på Cirque d'Hiver, jag får många förfrågningar, det är en slags invigning.
L.S.B.: På den tiden fanns det inte något som hette cirkus i canvas, det fanns bara hårdcirkusar. Det fanns bara cirkusar som var byggda av sten eller halvkonstruktion, dvs. hälften trä och hälften duk. Och efter det var det ganska komplicerat att få de här cirkusarna nedmonterade varje gång, så man började använda segelduk mer och mer.
J.B. : Det är vårt liv! Vi är födda här, jag är faktiskt född på Cirque d'Hiver. Mina föräldrar bor på cirkusens första våning och jag tillbringade hela min ungdom där tills jag var 18 år. Jag sov här (föreställningssalen, reds. anm.) och det här var mitt lekrum. Jag studerade i skolan och samtidigt tränade jag gymnastik, jag var lindansare i flera år, jag lärde mig också att hantera hästar, med min far som var hästskötare. Det lärde mig en massa saker.
L.S.B.: För mig personligen är det hela vårt liv, jag föddes praktiskt taget på Cirque d'Hiver, jag tillbringade hela min ungdom, hela min barndom här, och så fortsätter det, mina barn tillbringar också sina liv här. Det är en magisk, magnifik plats, där vi ständigt är omgivna av artister, publik, allt vad det kan representera, kort sagt, det är ett levande skådespel varje dag.
J.B. : En sak som jag ofta tänker på är"La Piste aux étoiles". Den filmades på Cirque d'Hiver, och det är därför jag upprepar musiken varje år, eftersom så många människor såg den berömda showen. När jag hör och lyssnar på orkesterns musik får jag alltid en liten kick, för jag minns att jag var 12-13 år gammal och såg på, jag måste ha suttit någonstans och jag var med på alla repetitioner.
L.S.B.: Inne på Cirque d'Hiver finns en swimmingpool som byggdes 1933 och invigdes av Mistinguett. På 90-talet togs den här poolen i bruk igen och när vattenshowen var slut, när jag ofta gick hem på kvällen, var det väldigt trevligt att ta en handduk och ta ettdopp i poolen. Det är alltså en pool som är 13 meter i diameter och 4 meter djup, och att ha den helt för sig själv är verkligen trevligt!
L.S.B.: Den flygande trapetsen uppfanns på Cirque d'Hiver - ja, på den tiden var det Cirque Napoléon - 1859 av en mycket ung artist som hette Léotard. Det var första gången som en artist tog sig upp i luften, han släppte faktiskt en trapets för att fånga en annan. Så det var egentligen på Cirque d'Hiver som den flygande trapetsen föddes.
J.B. : Det är mycket arbete i förväg, eftersom man måste resa överallt för att hitta akter som passar för föreställningen. Dessutom bokas akterna 3 eller 4 år i förväg så att vi kan reservera dem, eftersom det finns många shower och kabaréer som använder cirkusakter, överallt under semesterperioden. Jag reser mycket för att se festivalerna, för i dessa grogrunder kan man inom loppet av 3-4 dagar se femtio eller sextio akter som det arbetas med, och det gör att vi kan göra vår marknad någonstans för att anställa artisterna för den framtida föreställningen.
J.B. : Det är en utveckling som har skett år efter år, med nya tekniker, nya material och mer lämpliga lärare. För ungefär fyrtio, femtio år sedan gjorde vi fortfarande en dubbel kullerbytta; nu gör vi en trippel, till och med en fyrdubbel, och vissa människor pratar om en femdubbel kullerbytta! Nu har vi en kvinna från USA som gör en trippel kullerbytta. Det finns inte många kvinnor som gör en trippel salto vid varje show, det måste finnas 4 eller 5 i världen.
Men vid nästa föreställning, 2025 eller 2026, kommer en grupp mexikanska trapetsartister att göra en fyrdubbel saltomortal på Cirque d'Hiver, och det kommer att bli historiskt, eftersom de kommer att vara de första trapetsartisterna som gör en fyrdubbel saltomortal här och klarar av det. För oss är det enastående i den flygande trapetsens tempel.
J.B. : Vi har inte flygande trapets varje år, jag ändrar showen för efter det skulle det bli för repetitivt, men det är ändå några år sedan, jag tror 4, sedan vi hade trapetsartister. Det har funnits andra nummer: pariserhjul, ringar, luftväv, fast trapets, men jag tar in trapetsartister vartannat år eller så. Från och med nu blir det vartannat år, eller kanske nästa vinter, jag vet inte.
Vi insåg att publiken, och det visste vi, vill se trapetsartisterna, men ibland kan vi av tekniska skäl inte ha flygande trapetsartister, eftersom vi har andra akter som tar upp plats i kupolen och vi kan inte hänga mer än 2 ton på den. Vi vet att ni gillar det, och vi gillar det också!
I år är det en specialitet eftersom det är fyra kvinnor, fyra unga damer, som gör det här numret. Vanligtvis är det alltid en kvinna med två akrobater, men den här gången är det bara kvinnor, och de gör verkligen allt som män kan göra. Så det är unikt och exceptionellt.
J.B. : Vår generation håller på att föra vidare till våra barn, de lär sig yrket, de följer vad vi gör så att de kan lära sig och utvecklas inom cirkusen på vår plats under de kommande åren. Efter det måste man inse att vi på cirkusen inte tvingar våra barn in i det här yrket. Om de vill göra det, så gör de det, om de inte vill göra det, så gör de det inte. Om duvill fortsätta dina studier och göra något annat, så kan du göra det". Men nej, jag ville göra det här för att det var något otroligt bland artisterna, belysningen och publiken.
Det är en dröm och jag ser alla barnen nu, som alla är tretton, fjorton år gamla, de är där, de hjälper till. Min son arbetar på banan, det finns många i familjen som arbetar på banan och de tar rollen på stort allvar. Det är ett riktigt jobb. De tre kusinerna är där, de hjälper till att sätta upp artisternas utrustning, det är det första jobbet man gör när man är gammal nog att göra något på cirkus.
Vi lär dem hur de ska få in utrustningen i ringen, och det ger dem en känsla av ansvar. De är där, de är klädda i kostym, de gör sig redo, de kommer i förväg, de kontrollerar sin utrustning. Det är en väldigt viktig del för dem och de vill absolut göra det. Och deras största bestraffning är att säga till dem: "Du får inte följa med till cirkusen i morgon!
J.B. : Det är ingen berättelse, det är en rytmisk show som varar i två timmar med en paus, och numren följer på varandra utan alltför många tillkännagivanden. Det är en riktigt fartfylld show med enlevande orkester, en sångerska, en balett som ackompanjerar showen och situationskomik. Det är en traditionell show, men med dagens tekniska resurser. Jag lyssnar på publiken för att höra vad de vill se, vad de gillade bäst och vad de inte gillade, och utifrån dessa kriterier sätter jag ihop showen.
Det finns inget tema i föreställningarna, det är inte som en pjäs, det finns ingen röd tråd. Andra år har jag gjort det, men då tyckte jag att det var lite långt, att det blev lite dålig tajming mellan numren. Här är det 2 sekunder mellan varje nummer, så det kan inte gå fortare, allt följer på varandra.
Cirque d'Hiver Bouglione presenterar sin helt nya show: "Spectaculaire", som kommer att visas i Paris från 11 oktober 2024 till 9 mars 2025. Denna unika show firar den flygande trapetsens stora återkomst, som uppfanns här 1859, och markerar 90 år av den berömda Bouglione-dynastin i hjärtat av detta emblematiska cirkustempel. [Läs mer]
L.S.B. : Ah, man kan hitta allt här! Många föremål som tillhörde artister som kanske eller kanske inte arbetade på Cirque d'Hiver, men det är ett museum som är rikt på dokument och kostymer, och vi har ett enormt antal av dem. Det är ett av Bouglione-familjens särdrag att ha kunnat bevara och fortfarande bevara och forska om cirkusartisternas kostymer.
L.S.B. : Jag är en samlare från far till son. Det finns flera typer av samlare: de som vill förvara sina samlingar i lådor eller koffertar, och de som vill njuta av sina föremål, det vill säga ställa ut dem. Jag tillhör den kategorin, så jag ville genast skapa ett museum så att alla skulle kunna njuta av det, jag först, för att kunna ha alla dessa föremål.
L.S.B. : Man kan egentligen inte besöka det här museet, men genom att göra förfrågningar till Cirque d'Hiver organiserar vi besök då och då. Vi skulle gärna öppna upp det under Kulturarvsdagarna, men problemet är att museet inte riktigt uppfyller de krav som ställs för att ta emot ett stort antal människor.
L.S.B. : Varje första lördag i månaden anordnar Cirque d'Hiver guidade turer genom alla sina rum, med en historik över hur det fungerar!
Gå bakom kulisserna på huvudstadens mest emblematiska cirkus med en guidad tur på Cirque d'Hiver Bouglione, varje första lördag i månaden. Du kommer att få veta allt du behöver veta om historien och de små hemligheterna på denna scen som du inte får missa! [Läs mer]
Plats
Bouglione vintercirkus
110 rue Amelot
75011 Paris 11
Cirque d'Hiver de Paris, en av de äldsta cirkusarna i Europa
Spektakulär: den nya livfulla showen från Cirque d'Hiver Bouglione - vår åsikt
Ta en titt bakom kulisserna på Cirque d'Hiver på en guidad tur en gång i månaden.
