" La vie en rose ", " La foule ", " Non, je ne regrette rien ", " Padam, Padam ", " Milord ", " Hymne à L'Amour ", " Mon dieu ", " L'homme à la moto ", " Mon manège à moi "? Det är svårt att räkna upp alla de sånger avÉdith Piaf som har satt sin prägel på den franska chansonens arv. Mer än 60 år efter hennes död finns dessa sånger fortfarande kvar i mångas medvetande. Det var den 10 oktober 1963, bara 47 år gammal, som Édith Piaf gick bort. I dag bjuder vi in dig att följa i den legendariska sångerskans fotspår på en storslagen rundtur i Paris från öst till väst.
Allt började på 72 rue de Belleville i 20:e arrondissementet. Det var i denna legendariska stadsdel i huvudstaden som Édith Piaf, vars riktiga namn var Édith Giovanna Gassion, föddes. En plakett på just den här adressen minns artistens födelse. Den lyder: "På trappan till detta hus, den 19 december 1915, föddes Édith Piaf under de mest fattiga omständigheter, och hennes röst skulle senare chockera världen ".
Gatukonst med konstnären omger också byggnadens blå dörr. Det är två stenciler och The Atomik Nations "La Môme Street Music Box ", en rosa speldosa monterad på en resonator av trä. Det är en rosa speldosa monterad på en träresonator, en låda som kommer att finnas på andra platser i östra Paris, alltid i samarbete med konstnären.
Så det är här, framför denna byggnad i 20:e arrondissementet i Paris, som vårt besök börjar.
Édith Piaf föddes dock på Hôpital Tenon, som ligger inte långt härifrån, närmare bestämt på Rue de la Chine. Vi lämnar Rue de Belleville och går längs Boulevard de Belleville till tunnelbanestationen Ménilmontant. Bara ett stenkast bort, på nr 5 rue Crespin du Gast, ligger det berömdaMusée Édith Piaf. Detta lilla privata museum, som öppnades 1968 av föreningen "Les Amis d'Édith Pia f" och endast är tillgängligt efter överenskommelse, är inrymt i den lägenhet som Édith Piaf bodde i 1933. Här kan fans upptäcka artisten i fullständig avskildhet. Ett antal föremål och minnessaker visas i två rum, bland annat en av hennes berömda svarta scenklänningar, ett par boxningshandskar som tillhört Marcel Cerdan, skor i storlek 34 och foton av sångerskan.
Vi lämnar det 11:e arrondissementet för att återvända till det 20:e, vid Place Édith Piaf. Det är här som en staty har rests i likhet med detta monument över fransk chanson. Denna bronsstaty, som invigdes officiellt den 11 oktober 2003 (samtidigt som torget) för att markera 40-årsdagen av konstnärens död, är skapad av skulptören Lisbeth Delisle. Konstnären skapade ett mycket uttrycksfullt verk: armarna lyfts upp mot himlen, huvudet lutas bakåt och munnen öppnas. Ett stenkast från torget ligger Édith Piaf bar, för de inbitna fansen.
Därefter beger vi oss till den legendariska Père-Lachaise-kyrkogården. Det är här artisten ligger begravd, i avdelning 97 på kyrkogården. Graven dekoreras regelbundet med blommor av fans från hela världen och innehåller också kvarlevorna av Louis Alphonse Gassion, Édith Piafs far, och Théophánis Lamboukas, känd som Théo Sarapo, sångerskans andra make.
Vår resa i Édith Piafs fotspår fortsätter i västra Paris, i hörnet av rue Troyon och rue Mac-Mahon (17:e arrondissementet). När Édith Piaf sjöng på gatan upptäcktes hon i oktober 1935 av Louis Leplée, som drev kabarén Gerny's på rue Pierre-Charron (8e). Sångerskan, som han döpte om till "la Môme Pia f", gjorde sin scendebut. Framgångarna lät inte vänta på sig. Två år senare stod hon på scenen på ABC music hall (2:a arrondissementet). Sedan var det dags för huvudstadens legendariska scener, som Pleyel (8:e),Olympia (9:e) och Bobino (14:e), att välkomna artisten.
Efter att under en tid ha bott i en privat herrgård på 7 rue Leconte-de-Lisle i 16:e arrondissementet, där sångerskan och boxaren Marcel Cerdan brukade träffas diskret, slutade Édith Piaf sitt liv på 67 boulevard Lannes, också i 16:e arrondissementet. Sångerskan dog för övrigt i en villa i Grasse (Côte d'Azur). Men hennes make Théo Sarapo bestämde sig för att i hemlighet föra tillbaka hennes kropp till parets hem i 16:e arrondissementet i Paris.
