Mitt i sommaren 1465 skedde en veritabel revolution i Paris. Den 4 juli samma år antogs en förordning som krävde installation av lanternor på Paris gator. Enkla ljus, placerade i blygsamma lyktor, började lysa upp de mörka och farliga gatorna i den franska huvudstaden.
Det är intressant att inse hur mycket denna åtgärd, även om den var rudimentär med dagens mått mätt, förändrade parisarnas liv. Tidigare var staden tyst och till och med farlig när mörkret föll, och gatorna var fulla av tjuvar. Boileaus ord i hans sjätte satir illustrerar perfekt situationen vid den tiden:
"Den mest katastrofala och minst besökta skogen är, till priset av Paris, en plats för säkerhet. Ve den som av en oförutsedd händelse kommer lite för sent till en gatukorsning."
Lanternornas intåg förändrade allt detta och gjorde den parisiska natten till en säkrare och mindre skrämmande upplevelse. Det var en period av betydande förändringar för staden, trots det motstånd och de svårigheter som uppstod när de nya bestämmelserna skulle tillämpas.
I Ludvig XI:s krönika står det: "Onsdagen den 4 juli publicerades och kungjordes vid korsningarna i Paris att varje hotell i staden skulle ha en lykta och ett brinnande ljus i fönstret under natten, och att varje hushåll som hade en hund skulle låsa in den i sitt hus vid äventyr av böter. Trots sin betydelse respekterades dock inte denna förordning fullt ut.
Detta första steg motoffentlig belysning markerade dock början på en rad åtgärder som syftade till att förbättra stadsbornas säkerhet. Efterföljande initiativ 1524 och 1526 försökte införa ännu strängare regler för gatubelysning, som svar på de störningar som orsakades av tjuvgäng, kända som "bad boys", som jagade förbipasserande och utnyttjade mörkrets skydd för att begå sina missdåd.
Den mest betydelsefulla förändringen kom förmodligen 1558, då rådskammaren krävde att en upplyst falot skulle installeras i varje gathörn från kl. 10 på kvällen till kl. 4 på morgonen. Detta var ett stort steg framåt i utvecklingen av offentlig belysning i Paris.
Men det dröjde ända till 1700-talet innan parisarna fick se en verklig förbättring. År 1744 uppfanns den reverberanta lanternan (oljelampa och silverreflektor), men det var inte förrän 1766 som Monsieur Bourgeois de Chateaublancs lanternin valdes ut för att utrusta Paris gator. På den tiden, när det saknades trottoarer, hängde de ovanför gatorna eller hängde från fästen var 50:e meter.
År 1881 hölls den första internationella elektricitetsutställningen i Paris. Detta evenemang, som stöddes av ingenjörer och finansiärer, skulle bli en enorm framgång.
År 1900, vid världsutställningen, blev Paris "Ljusets stad". Det var en marknadsföringsstrategi, ett sätt att marknadsföra och särskilja sig. Vid den här tiden hade Paris kommit ikapp andra städer när det gällde belysning, till exempel New York, som redan hade elektrisk belysning. Staden gnistrade av ljus, en påminnelse om att det var i Paris som de första försöken med modern elektrisk belysning gjordes.
Idag är det lätt att avfärda detta som ett mindre tekniskt framsteg. På den tiden var det dock en revolution som inte bara gjorde Parisbornas liv ljusare utan också ökade deras säkerhet och deras möjlighet att sköta sina dagliga sysslor även efter mörkrets inbrott.
Historien om Parislyktorna är mer än bara en anekdot; den är ett vittnesbörd om samhällets gradvisa utveckling mot ett säkrare och mer organiserat nattliv. Detta initiativ förändrade parisarnas liv och formade dem på ett sätt som vi idag känner igen som typiskt urbant och modernt.
