Passage du Caire ligger i det populära distriktet rue Saint-Denis och är en av den franska huvudstadens historiska skatter. Passagen öppnades 1798 och erbjuder en unik panoramavy över det sena 1700-talets parisiska arkitektur. Passagen är mindre prålig än sina motsvarigheter och har behållit en diskretion som gör den till en plats fylld av historia och kuriosa.
Denna passage, föregångaren till de parisiska passagerna, var aldrig avsedd att vara extravagant. Den byggdes med ett enkelt, innovativt mål för sin tid: att tillhandahålla en täckt gång väg för de boende. Detta koncept, som var banbrytande i Palais-Royals trädgårdar, gjorde det möjligt att njuta av butiker som var skyddade från väder och vind.
Passage du Caire hade aldrig samma överdådiga dekorationer som Passage des Panoramas eller Galerie Vivienne. Här finns inga mosaiker på golvet, inga basreliefer på väggarna, inga vackra skyltar. Det har alltid varit en populär plats, hem för hantverkare och köpmän, och erbjuder skydd mot vädrets makter.
Passage du Caire, med sin labyrint av korridorer, ligger mitt i den franska huvudstaden och breder ut sig längs tre huvudaxlar - Saint-Denis, Sainte-Foy och du Caire-gallerierna. Denna 2,60 meter breda passage är smal men omfattande och sträcker sig över imponerande 370 meter, vilket gör den till den längsta täckta passagen i Paris. Den är också en av de äldsta, invigd i slutet av 1798, och kan stoltsera med att vara den första täckta passagen som byggdes utanför gallerierna i Palais Royal. Sedan Palais-Royals passager och Galerie Feydeau förstördes är Passage du Caire i själva verket den äldsta täckta passagen i Paris.
Passage du Caire byggdes på Filles-Dieu-klostrets tidigare område och är resultatet av en stor fastighetsaffär för att omstrukturera stadsdelen, som inleddes efter nationaliseringen av fastigheter 1790 under revolutionen. Caisse des Rentiers förvärvade fastigheten på auktion 1797 för att bygga ett bostadsområde.
Historien har satt sin prägel på Passage, från dess industriella början med tryckerier till dess nutida roll i klädindustrin. Men Passage du Caire är mer än bara sin arkitektur och industrihistoria; det är också ett levande eko av Napoleontiden.
Byggprojektet utformades för att hedra Bonapartes egyptiska fälttåg från 1798 till 1801, vilket ledde till att de nya gatorna fick namn efter egyptiska namn, till exempel Rue du Caire, Rue d'Alexandrie, Rue du Nil och Rue d'Aboukir. Den sprudlande egyptomanin i Frankrike vid denna tid förkroppsligas i byggnaden på 2 place du Caire, vars fasad är dekorerad med egyptiska motiv.
Identiteten på den arkitekt som ansvarade för nummer 2 Place du Caire, liksom identiteten på arkitekten för själva passagen, är fortfarande omdebatterad. I vissa dokument anges Philippe-Laurent Prétrel som upphovsman, medan andra anger Jules-Gabriel Garraud eller Garaud. En annan möjlighet är att Gabriel-Joseph Garraud kan ha ritat fasaden omkring 1828.
Trots sin rika historia stötte Passage du Caire på svårigheter redan när den invigdes. Från början var den tänkt som en blygsam plats för opretentiösa butiker, men den hade svårt att hitta sin publik. Runt 1844 började Passage specialisera sig på tryck- och kartongindustrin, och denna trend befästes under det andra kejsardömet.
År 1892 blev Passage du Caire ett kommersiellt centrum för tryckeribranschen. Tyvärr kämpade försäljningsdiskarna för att överleva, och passagen hotades till och med av förstörelse. Napoleon III:s avskaffande av skyldigheten att stämpla växlar gjorde det dock möjligt för Passage att återuppfinna sig själv och undvika rivning.
Idag är Passage du Caire huvudsakligen upptagen av grossister och butiker för damkonfektion. Passagen är långt ifrån någon populär turistattraktion, men är ändå en fascinerande plats på grund av sin historia, sin unika atmosfär och sin roll i Sentier-distriktet. Passage du Caire vittnar om Paris förvandlingar och fortsätter att föra in historien i hjärtat av metropolen.
Så, låt oss sammanfatta Passagens historia:
Att upptäcka Passage du Caire är som att göra en resa genom Paris historia och arkitektur, till hjärtat av en svunnen tid som fortfarande finns med oss idag.
