Från Pierre Hermé till Ladurée, via Dalloyau och Fauchon, har den parisiska makronen blivit ett måste bland de stora konditorierna. Samtidigt som den parisiska mak ronen är en verklig symbol för huvudstadens gastronomi, har den en brokig historia. Sedan dess ursprung på medeltiden har det funnits många versioner av detta bakverk i hela världen.
Makronen har så många olika former att det ibland kan vara svårt att hitta rätt. Så låt oss börja med den mest uppenbara frågan: Vad exakt är en makron? Det är helt enkelt en mandelkaka som påminner om maräng, med en konsistens som är både seg och grynig. Om vi tänker på att den skapades under medeltiden så kommer den makron som har blivit så populär i Frankrike faktiskt inte frånEuropa. Den dök först upp i Mellanöstern, innan receptet spreds över hela den gamla kontinenten och gav upphov till många regionala versioner.
Makronen kom först till Italien innan den erövrade den franska gommen. Det anses allmänt att det var drottning Catherine de Medici, av italienskt ursprung, som importerade denna delikatess till Frankrike på 1500-talet. Renässansen blev startskottet för denfranska makronen. Amiensmakronen, Joyeuse-makronen, Saint-Emilion-makronen, Nancy-makronen- under århundradenas lopp har recepten mångfaldigats över hela landet.
Sedan kom Macaron Parisien, även känd som Macaron Gerbet, som gjorde sitt intåg på 1800-talet. Denna version av det populära kexet hade en stil som var unik för huvudstaden: en fyllning placerades mellan de två skalen. Fyllningen kunde vara smörkräm, sylt, kompott eller smaksatt ganache. Den populariserades av Ladurée, Dalloyau och Lenôtre och återupplivades senare av Pierre Hermé, som fulländade receptet i en strävan efter ännu bättre smak. Det är inte för inte som han har fått smeknamnet Makronens fader!
